söndag 25 april 2010

Fuck Yeah!


Idag var det upp till bevis. Sov dåligt natten innan för jag har ändrat mitt bredband från Comhem, - och det har inte fungerat exakt som jag vill. Pillade med det innan läggdags och somnade alldeles åt helvete för sent i vrede.
Övervägde sjukanmälan men gick upp eftersom jag bestämt möte med min TSM-kompis då vi skulle springa tillsammans utan övriga gruppen i tävlingsfarten.
När vi väl började glömde jag bort den dåliga sömnen och det rullade på fint. Har haft Team American - World Police-låten i huvudet under dagen (har filmen på i bakgrunden nu) och den passar bra in på temat pampig US-floskel; ett avskalat AMERICA - FUCK YEAH!

Framtill 22 km kändes det bra, sedan blev det kamp. Tror jag skulle behövt mer dricka, har aldrig haft så mycket salt i facet och efteråt kändes det rätt så förjävligt. Kan varmt rekommendera ett glas Resorb efter långpass, man mådde bättre ganska snabbt.
Det gick, men ytterligare 14 km... vette fan asså!

28,1 km/4:57
175/187

6 kommentarer:

  1. Fett bra! 14 km till blir lätt med bra publik, mycket hjärna och hjärta och temperatur som är under 20 grader! :)

    SvaraRadera
  2. Haha, kollade extra på grafen över fart och puls, och det såg väldigt plågsamt ut!

    Ditt pass är ett tydligt exempel på hur pulsen stiger löpande när man håller samma fart under en längre tid.

    Har du funderat på att gå ut lite fortare än medelfart för att på så sätt få en jämnare pulskurva?

    SvaraRadera
  3. Eller jag kanske tänker helt fel när jag tänker att puls är det bästa måttet på ansträngning.

    Fart kanske är ett bättre mått på ansträngning än puls.

    SvaraRadera
  4. Puls är rätt mått på ansträngning men det går inte att gå hårdare och orka för min del. Troligen borde jag gå ut något långsammare för att tappa mindre då den berömda "väggen" kommer. Börjar faktiskt känna mig ganska säker på att den verkligen kommer att komma, strax efter 30 km och då är det jävligt lätt att tappa minuter per km...

    Min teori är att jag höll jämn puls (runt 174) framtill 22 km då kolhydraterna och vätska började ta slut - då stack pulsen och det blev började bli plågsamt. Just för lite vätska och salt gör att pulsen blir extra hög. Tror på att försöka ha koll på pulsen framtill 35 km och sedan släppa på det sista man eventuellt har.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Bra Svar. Jag är ockSå ganska orolig för den sista milen

    SvaraRadera