Jag var dålig i Thailand och missade tre pass. Alltså är tanken att ta igen allt jag missat och kanske lite där till, precis som Kalle varit inne på. Tyvärr kände jag mig inte alls frisk när jag vaknade idag. Frida hade feber och själv hade jag känslan "jag skulle blivit ganska sjuk om jag inte tagit bort mina halsmandlar - nu blir jag bara lite sjuk-känslan" och därför bestämde jag mig för att göra ett försök.
Tanken var 3 km uppvärm och 5 km tempo. Den fick omarbetas efter bara 100 meter för det var inte alls speciellt behagligt. Efter 2 km, mitt på Årstabron funderade jag på att vända och då började det gå något lättare. Körde utan broddar och det var sämre, marken var hårt packad och isig på södersidan så det var slirigt värre. Klockjäveln visade 10,2 km istället för 9,8 km som det brukar bli. Det var på det stora hela ett segt pass och jag mådde tyvärr sämre efteråt. Morgondagens långpass är hotat, iaf att hålla högre medeldistansfart.
Vi får träffas och springa omkring och bära varandra på skogsstigar också, inspirerat av den där macho triathleten i Runheims tidning.
SvaraRaderaOm man ska öka träningsdosen måste det väl bygga på att man är hyfsat utvilad och fylld med energi, men det kanske man är om man varit sjuk?
SvaraRaderaJag var inte helt allvarlig i sundheten i att ta igen det man förlorat under sjukdom. Runheimare syftar till att vara så macho att man tränar trots att man är sjuk eller småskadad. Hans krönika i Runnersword handlar ofta om hur han springer svårt skadad eller sjuk.
SvaraRaderaSjälv mår jag sämre idag så då är väl det naturliga botemedlet lite mer löpning, kanske på rullband eftersom jag är förkyld?
Jag var också lite halvironisk när jag skrev att man måste träna ikapp... Skulle gärna köra på band ibland, men det är så jävla jobbigt att ta sig till gymmet, byta om, duscha och allt det där.
SvaraRadera