Lungpulsare

Har känt olust inför löpning sedan det obehagliga långpasset 31 januari. Tog hårt på psyket att bli så dödligt trött vid en ansträngningsnivå man trodde sig behärska.

Tisdagen 2 februari körde jag en lätt jogg runt Söder i snömodd. Pulsen skenade igen och det gick långsammare än på länge. Med ca 3 km kvar kom en liten vändning. Jag tog av mig broddarna och kändes direkt att steget blev mer normalt, samtidigt som jag stoppade in lungpulsaren som e-handlats någon dag tidigare.
 Att andas i lungpulsen känns helt normalt. Luften blir fuktig och varmare och för mig blev skillnaden stor då jag ibland får ont i bröstet och känslan av att inte kunna andas ut ordentligt när det är kallt. De sista 3 km gick fortare med en märkbart lägre puls vilken troligen förstärktes av själva känslan av att det fungerade…
Ca 10,6 km på runt 58 minuter. Minns inte exakt då jag är på jobbet.

Dagen efter körde jag 7 km stegrande tempo på löpband. 4:48 i snitt och 192 i plus på slutet. Efteråt kände jag att det gått för långsamt i förhållande till hur trött jag var. Jag bestämde mig för att vila till söndagen.

Långpass 7 februari gick bättre. Enligt ledarnas Garmins 22,3 km och 5:26 i snitt. Min egen klocka visade lite mindre för att jag kalibrerat ner den överdrivet mycket. Pulsen gick bara över 180 under sista sega backen från Djurgårdsbron/Strandvägen upp mot Stadion. Lungpulsen formligen sprutade slem sista halvtimmen.

Igår blev det 8 km/5:10/glömt-bort-puls. Kändes stundtals som att ”nu är jag tillbaka, det är inte ens jobbigt”. En riktigt skön löptur faktiskt.

Nya kunskaper: Broddar pajar steget och ger inte speciellt bra grepp om det inte är blankis. Lungpuls är bra när det är kallt. Det går bra att äta gröt 1,5 timme före långpass utan att få ont i magen.