måndag 28 maj 2012

Det är långt till Thorenc


Sista gången jag har en bild från Google Street View, skaffar en kamera inom kort. Här en minnesvärd kurva  på väg D5 som jag så klart tog utan att bromsa.


Snygg glasögon formad tur. Får se vad jag hittar på för formation nästa gång.

Idag är det pingst och således ferie. När jag vaknade i morse var då frågan, stranden eller självplågeri? Varför jag valde självplågeri vet jag inte riktigt. Cykling. Tänkte först att jag bara tar en kort tur så får vi se var det slutar. Blev först till Gourdon där det blev en dubbel espresso, efter 37km.  Satt andra cyklister där och drack öl, kolhydratladdning alltså. Fick lite kommentarer från folk som jag inte riktigt fattade, nåt skämt om cyklister som tar kaffepaus eller nåt, jag skrattade artigt med.

Sen klättrade jag vidare, ännu en gång upp till flygbollen, Caussols, Le Haut Montet, som förra gången, fast nu en lite annan väg. Så en absolut klättring på 1100m idag. Total höjdstigning 1667m enligt Garmin.

Sen fick jag idén att jag borde åka till Thorenc. Det är en skylt som jag har sett vid tidigare cyklatser och det låter bara coolt. (Jag menar "cyklats" som i seglats.) På väg dit började mörka moln torna upp sig. Jag började definiera regler i mitt huvud om vad som skulle få mig att göra en u-sväng innan ankomst till Thorenc. Något av följande 3: Jag hör åska, jag ser en blixt, jag får en droppe regn på mig. Tre sinnen inblandade i beslutsprocessen, det sjätte dock helt frånkopplat. Ja, man ska ju ha respekt för väderomställningar i bergen och bla bla. Så trampade jag på och kände väl nån droppe men var ändå ganska motiverad att komma fram till Thorenc av någon anledning så med hjälp av lite självbedrägeri fortsatte jag. "Nä det där var nog inget regn, kanske skvätte lite från flaskan". När det bara var 8 km kvar hörde jag dock en ganska kraftig åskknall och då tappade jag snabbt motivationen, u-sväng på stört... Började sedan fundera på om blixten kan slå ner i cyklister?

Tacka fan för åskan för idag blev det för långt. När man är en weekend warrior inom cykling blir det jävligt jobbig att cykla såna här distanser och på såna här höjder. Men det är inte benen som tar slut, det är i axlar och i nacke jag blir trött. (Att jag inte blir trött i benen beror helt enkelt på att jag inte tar i så värst mycket hela tiden.) Kanske har fel storlek på ramen eller nåt.

121 km / 21,4 km/h

2 kommentarer:

  1. Nu måste du ju typ anmälda dig till Vättenrundan. Det där var ju liksom 40% av loppet, bara sådär...

    SvaraRadera
  2. Jaha, det är visst 300km. Men med tanke på klättringen idag var det nog minst hälften i jobbighet. Får se vad jag tycker om cykling i Sverige, kanske att jag kommer frysa om fötterna för mycket.

    SvaraRadera