TL;DR

På gränsen.

Alla vet ju att allt alltid är mycket roligare och bättre utomlands. När man då redan bor utomlands hindrar det inte att man åker ännu mer utomlands. Självklart kan det inte bli mycket roligare än att ta cykeln från Antibes till Ventimiglia och tillbaka.

Okej, jag ljög. Det var en pina. Och dessutom blir det mesta mindre chict och glamoröst när man kommer över den italienska gränsen efter Menton. Det jag egentligen menar är att det inte finns casinon överallt. Sträckan, Antibes - Ventimiglia, är ständigt trafikerad och urbaniserad. Även fast jag drog hemifrån 7:30 var luften redan äcklig. Jag hade med mig för lite vatten, man brukar ju hitta fontäner när man är i bergsbyar. På tillbakavägen skulle jag svänga in på en mack men blev attackera av en skabbig schäfer så jag gick inte ens av cykeln, skällde förstås ut hunden. Typiskt sydfranskt sätt att ta emot presumtiva kunder. Men på nästa mack blev det affär, men då var skadan redan skedd, då hade jag redan nästan försmäktat. Samma upplevelse som på marathonet Nice - Cannes senast, när man väl blir för dehydrerad är det skitsvårt att hämta sig och livet känns hemskt.

Hade fått för mig att det här skulle vara en ganska platt och behaglig sträcka, men ändå samlade jag ihop 1200m klättring. Mycket cykelbanor låter ju också bra, förutom om de är ritade av någon som önskar död åt alla cyklister. Försökte hitta på Google maps där cykelbanorna vid Nice flygplats plötsligt inverterar körfältens riktning, så att det är vänstertrafik i några hundra meter och sen högertrafik igen. Jag har inte repat mig efter gårdagens dehydrering, då blir man så här gnällig. Som en cyklist helt enkelt. Nu kanske det är dags att jag byter sport. Motorsport kanske.

130km / 24km/h