onsdag 12 oktober 2011

TdF-lunch

På väg in i byn Valbonne . Jag tycker de förtjänar en etappstart i touren. Men de kanske inte uppfyller kraven, man måste ju ha x tusen antal hotellrum redo för de x tusen antal journalisterna och så vidare.

För andra onsdaglunchen i rad hakade jag på en kollega på cykeltur. Är tacksam för tålamodet. Idag var även en klubbkollega till honom med. En ovan situation att kämpa som ett djur och se andra se helt oberörda ut. Kändes lite som att springa med kenyaner. Men jag ska nog allt visa dem en vacker dag.

Byrundan: Biot - Opio - Valbonne - Bureau.
36km / 25km/h
460m klättring säger SportTracks. En fin och kurvig nedförsbacke gav den snabbaste kilometern på 1:14. Men än så länge fegbromsar jag ganska mycket.





4 kommentarer:

  1. Det är ju skitsnabbt! Typ som min gocart!
    Hur lång blir en sån där lunch egentligen? Ombyte, cykliing, äta, duscha, byta om...

    SvaraRadera
  2. Varför är dom andra bättre? Du har väl bättre kondition så det måste vara benstyrka?

    SvaraRadera
  3. De är ju cyklister sen barnsben. Kör tävlingar och så vidare. Det är ganska stor skillnad på hur man använder benmusklerna när man cyklar jämfört med när man springer. Som man brukar säga: man blir bra på det man tränar.

    SvaraRadera
  4. Tja, en sån där lunch blir väl 2 timmar typ. Vilket är en helt acceptabel tid. Sen kanske jag är en slusk och skiter i att duscha eftersom man inte blir så svettig av att cykla... ;) Samt att jag äter framför datorn.

    SvaraRadera